Det här är Annas blogg!

Här bloggar jag om mitt läsande och skrivande liv. Häng med!

Nu drar vi till Mallis!

Jag står mitt uppe i packning, städning och röjning - om ett par dagar flyttar hela familjen till Mallorca för ett läsår. Känns spännande och roligt och lite nervöst förstås. Men mest som en väldigt förmån, att få bryta sig loss ur rutinerna för en period, se något annat, lära sig ett nytt språk, ett nytt landskap. Och få läs- och skrivtid.

Inför denna nya tillvaro känns det på sin plats att se tillbaka lite. Har ju varit ett otroligt år för mig, med två utgivna böcker, dels Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd i augusti 2012, och så Pelé, Kaká och jag i maj 2013. Det är förstås en stor glädje att bli utgiven, men självklart innebär det också en stor dos oro. Man släpper ifrån sig något som ligger en väldigt varmt om hjärtat, en text som man har arbetat länge och nära med, som blivit en del av en själv. Och man har egentligen ingen aning om hur mottagandet ska bli. För min del gällde det särskilt med Det finns så många toppar. Det manuset hade jag skrivit om så många gånger, och blivit refuserad i flera omgångar - och först i sista versionen hittat rösten, dagboksrösten - att jag kände mig mycket osäker på vad det var jag hade gjort. Vad jag hade skrivit. Om det höll. Det var också tio år sedan jag senast gav ut en bok. Jag kände mig som debutant på nytt, osäker. Och då var det ju extra skönt att få ett par riktigt fina recensioner, och en hel del läsarreaktioner. Inte minst det sistnämnda är viktigt.

Med Pelé, Kaká och jag var förutsättningarna lite annorlunda. Dels var vi två upphovsmän, jag och Sara Gimbergsson, vilket lättade orosbördan. Jag såg hur fina och starka Saras illustrationer var och var förvissad om att andra skulle tycka likadant. Dessutom hade jag den fina responsen av Det finns så många toppar i ryggen, jag hade helt enkelt rätat på ryggen. Jag var stolt över Pelé, Kaká och jag! Fast man är ju förstås ändå väldigt nervös över recensionerna, om man nu ens får några, ska tilläggas. Men det fick vi, och de har varit fantastiskt bra, hela vägen.

Så ja, det har varit ett otroligt år, och jag tänker att jag ska njuta lite mer av det nu, i efterhand. Är ju ofta enklare ... pricken över i det här året, rent rolighetsmässigt, kanske min närvaro i Svenskans korsord var. “En anna som skriver”. Svar: Ehn. Hahaha, hur överraskande och festligt som helst, och stackars stackars korsordslösare, hur skulle de kunna känna igen mitt namn? Fast de googlade väl ...

Nu vet jag inte vad jag ska skriva, vad jag ska gripa mig an för projekt. Fältet ligger öppet. Först ska jag som sagt lära mig spanska. Därefter ... ja, vi får se. Varför begränsa sig redan nu? Det handlar ju också om att kliva in i skrivrummet, att rikta in tankarna på mer långsamma processer, låta det vindla. Det senaste året har jag också arbetat på UNT, heltid, och det har varit roligt och utmanande som vanligt - men samtidigt gjort det svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka på skrivandet, mitt eget alltså. För tillfället är jag utslängd ur skrivrummet, står utanför och huttrar och orden är borta. Hoppas jag får komma in i rummet igen. Ofta går ju vägen genom läsandet. Att läsaläsaläsa ger inspiration, lust och skrividéer. Så jag börjar nog där, i läsandet.

So long,
Anna

Nedan bild från Svenskans korsord:


2013-08-17 | 0 kommentarer | Kommentera



Vad kul: första danska recensionen!

Det här tyckte jag var riktigt kul: att få en fin recension av Pelé, Kaká og mig av danska motsvarigheten till BTJ (Bibliotekstjänst). Recensenten Torben Bråe Olesen skriver bland annat (och översatt av mig) att “Det är en ovanligt fint och träffande berättelser, som höjer sig en nivå högre än de flesta historier om fantasi och fantasivänner”. Pelé, Kaká og mig ges ut av Klematis, och kom ut ungefär samtidigt som det svenska originalet, kul!

Jag har också fått hem två danska böcker, och det är roligt att se. I den danska utgåvan har Kopa blivit ersatt av Laudrup och Hässler av Schmeichel, för att göra den lite mer danskifierad. När jag fick frågan från översättaren om det gick bra att byta, blev jag först lite tveksam. Berättelsen bygger så mycket på rytm, och namnen är delvis valda utifrån hur de låter ihop - och att bara byta ut två kändes lite märkligt, och som att det kunde bli hack i flytet. Men sedan funderade jag lite och bestämde mig för att säga ok. Rytmen är ändå lite förändrad i och med översättningen, och jag kan förstå att det är roligt att ha med två kända danska fotbollsstjärnor i den danska utgåvan. Dessutom blev resultatet lyckat. Särskilt “Zlatan, Laudrup, Beckham” tycker jag låter fint. Så jag är nöjd! Och hoppas att de danska läsarna är det också.

Pelé, Kaká och jag är för övrigt min fjärde bok som blir översatt till danska. Även Vårfrost och Man ska vara tyst när man önskar finns på danska. Och Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd ska också komma ut på danska, jag vet bara inte när. Och Vårfrost är även - vilket jag förstås är väldigt stolt över - utgiven på engelska, i en strålande översättning av Sarah Death. På engelska heter den Spring Frost, och är utgiven på Pupill förlag.


På bilden: Ur Pelé, Kaká og mig.


2013-06-30 | 0 kommentarer | Kommentera



Pangrecension och fin intervju i UNT

Klart att jag nästan satte morgonkaffet i halsen av pur glädje när jag slog upp Svenskans kultursidor och såg den här fantastiska recensionen avPelé, Kaká och jag, skriven av Lena Kåreland:“Fullträff för alla fotbollsknattar”.. Kåreland gör en fin och inkännande läsning av både text och bild, verkligen roligt!

Och dagen därpå publicerades den här intervjun med mig i UNT, skriven av min kollega John Sjögren och med fina bilder av Sven-Olof Ahlgren:En målmedveten författare. Det är förstås inte okomplicerat att bli intervjuad i just UNT, risken finns att folk tänker: jaha, hon är bara med för att hon jobbar där, typiskt att framhålla egna medarbetare. Och jag blev inte heller intervjuad i samband med att min ungdomsroman kom i höstas, vilket jag tycker var helt riktigt. Men det är klart, att när jag nu ger ut ännu en bok och blir intervjuad i andra lokala medier, blev det mer relevant. Andra Uppsalaförfattare hade behandlats på samma vis. Och självklart är det helt öppet i artikeln att jag själv arbetar på redaktionen.

Om jag nu ska fortsätta med händelser runt Pelé, Kaká och jag. Här skriver recensenten Lena Kjersén Edman i Västerbottens-Kuriren om en rad bilderböcker, utgivna under våren: Vibrerar av känslor, energi och rädsla. . Om just Pelé, Kaká och jag skriver hon: “Små fotbollsnördar har fått en egen bilderbok i jagberättelsen Pelé, Kaká och jag av Anna Ehn och Sara Gimbergson (Opal). Olle älskar fotboll och vill bara vara ifred för att i ensamhet få sätta ihop sina långa listor med de största manliga fotbollsspelarna genom tiderna. När Olle skriver och tejpar ser han allt det härliga framför sig: hur han själv rusar in på arenan och fintar, glider, dribblar, passar, rusar mot mål – och skjuter! De andra spelarna på listorna och på planen har namn som Pelé, Müller, Maradona, Silva, Klose, Cruyff, Beckenbauer, Messi och Kaká.
Fotbollsstjärnorna känns som Olles egna vänner och sturige Olle trivs mycket bättre i sin fantasivärld än i sin vardagsvärld där det finns bökiga småsyskon och en mamma som säger att nu är det dags att äta.
Sara Gimbergsons expressiva bilder vibrerar av känslor som Olle själv inte är medveten om – nog är detta en bra samtalsbok. Inte bara om fotboll.”

/Anna


2013-06-14 | 0 kommentarer | Kommentera



Dagens utmaning: direktsändning i Radio Uppland

Jo men visst var jag lite nervös när jag klev in i studion till Thomas Artäng, programledare för Förmiddag P4 Uppland. Så där lite retsamt torr i munnen. Men ändå lugnare än vad jag hade befarat - det var ju ändå direktsändning. Artäng var för övrigt en rutinerad räv, hade visst jobbat på radion i över tjugo år, så han kunde sina saker. Och så blev det plötsligt grön lampa och sändning och bara att hänga med och det blev prat om Pelé, Kaká och jag, förstås, men även om fotbollsspelare lite mer allmänt, om att säga skit i böcker för barn och om kommande projekt. Förhoppningsvis sa jag något någorlunda vettigt, vet faktiskt inte, och har inte vågat lyssna. Men för den som undrar hur det blev, kommer länken här:

Kommentera



Sagostund - rätt för Pelé? Och var är papporna?

I Uppsala finns en fin liten barnbokhandel som heter Läslusen. Där var jag i lördags, och läste Pelé, Kaká och jag, och pratade om boken. Sagostund med efterföljande samtal var rubriken för arrangemanget. Tack Eija för fint fixande! Men lite grann börjar jag nu undra om just “sagostund” är rätt forum för boken. Sagostund, det låter som ett evenemang för mindre barn, tre, fyraåringar - och jag tror att det kan vara svårt för så små barn att ta till sig den här berättelsen, inte minst i en högläsningssituation när man inte kan stanna upp, bläddra tillbaka, prata om vad man ser och så vidare. Och barnen som är lite äldre har kanske ingen lust att gå på en sagostund, det låter lite för barnsligt. Och förresten, var är papporna? Vid de tillfällen då jag framträtt den senaste månaden har det varit försvinnande få män i publiken. Varför? Är bokläsning för barn en mammaangelägenhet? Tråkigt, i såfall. Eller är det just mig de inte vill lyssna på? Mycket möjligt. Men då undrar jag: hur når jag papporna? De fotbollsintresserade fäderna, som själva, precis som Olle, gjort långa listor på spelare en gång i tiden och som känner igen sig i hans sätt att hantera tillvaron? Någon som har tips och förslag? Jag fick rådet att sälja boken på Sirius hemmamatcher - kanske värt att prova?

/Anna

Fin skyltning på Läslusen (Drottninggatan 6, Uppsala):


2013-05-26 | 0 kommentarer | Kommentera



Borås tidning: “Lyrisk skildring”

Pelé, Kaká och jag recenserades i Borås Tidning 18 maj, i en samlingsrecension för böcker om fotboll. Känns ju sådär att bli hopklumpad med andra böcker i en enda recension, men samtidigt är jag förstås glad över att den uppmärksammas. Så vad tyckte han då om boken, BT:s kritiker Peter Grönborg? Jo, ganska bra, tror jag, bland annat skriver han så här: Det rör sig om en lyrisk skildring av en ung människas extremt fria pendelrörelse mellan dröm och verklighet”. Visst, varför inte.
/Anna


2013-05-26 | 0 kommentarer | Kommentera



Mitt i krysset!

Oj, vilken lycka och lättnad, Dagens Nyheters Pia Huss gästrecenserade Pelé, Kaká och jag i UNT och skrev bland annat så här:
“Anna Ehns text och Sara Gimbergssons bilder är den gemensamma förutsättningen för att Pelé, Kaká och jag blivit en volym att ställa i hyllan för alldeles särskilda böcker. Detta är en bok där upphovskvinnorna verkligen passar till varandra likt ett radarpar som surfar fram med känslomässiga tacklingar och slutligen gemensamt sätter berättelsen mitt i krysset.”
Jätteroligt, Pia Huss är en kritiker som jag verkligen respekterar och alltid brukar läsa i DN, känns extra roligt då. Läs hela recensionen här!

Och realsen på Bokbaren (på restaurang Niklas) i Stockholm i onsdags var kul - trevlig stämning och roliga människor. Särskilt imponerad blev jag av alla intresserade och smarta frågor som kom när jag och Sara presenterade boken!

Nu väntar en läsning i Uppsala på lördag 25 maj, på barnbokhandeln Läslusen på Drottninggatan, med efterföljande samtal om bilderbokens möjligheter. För både vuxna och barn, alltså. Och saft och bulle utlovas.

/Anna


Festkul:


2013-05-19 | 0 kommentarer | Kommentera



Mästarmöte, öppna slut och unikt UNT-läsprojekt!

En intensiv vecka. I måndags hade jag och författaren Maria Frensborg gemensamt boksläpp på Uppsala stadsbibliotek. Jag gillade verkligen Marias sätt att prata om sina böcker om superhjälten Stål-Stella, det väckte nyfikenhet. Och jag vet ju att de är väldigt fina, har läst dem båda två (Den ruttna hämnden och Den smutsiga kuppen) - rekommenderas! Vi kallade arrangemanget lite skämtsamt för ett mästarmöte - en vänskapsmatch, förstås - mellan Stål-Stella och Pelé, och jag tror man kan säga att det var en lyckad match.

Och i går var jag på Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm och läste ur Pelé, Kaká och jag. Alltid nervöst att läsa texten högt, man blir så medveten om varje ord, varje rytm - och det är lätt att bli alldeles väldigt självkritisk. För det är klart, så här när boken just kommit ut, har jag förstås helt tappat distansen till texten, man gör ju det. Men jag känner fortfarande starkt för berättelsen, och för huvudpersonen Olle som kämpar så starkt med sina listor, och med att hantera både verklighet och fantasi. Och jag tycker det är viktigt detta med det öppna slutet, att det ser ut just så. Att det inte blev “happy end”, utan mer öppet för tolkning. För varför måste just barnböcker sluta lyckligt? Är inte det en väldig förenkling av världen - och en eftergift för en föreställning man ibland kan stöta på (åtminstone har jag gjort det), om att böcker för barn bör ingjuta hopp, och gärna vara gulliga och lämpliga att läsa på kvällen innan man ska sova. Jag menar att bilderböcker också måste få vara komplexa konstverk, där alla slags känslor och berättelser gestaltas, precis som i böcker för vuxna. Och för den delen: Pelé, Kaká och jag är, anser jag, en berättelse också för vuxna. Så om jag var tvungen att trots allt sätta en åldersrekommendation på boken - vilket i och för sig bär mig emot - skulle det vara 4 +, alltså från fyra år och uppåt.

I övrigt i veckan: mycket runt Joyce Carol Oates, och UNT kulturs nya läsprojekt, där läsarna får novellen Nattsidan av Joyce Carol Oates och även bjuds in att själva göra anteckningar i den. Och att komma och diskutera läsning, kritik och Oates på UNT, i mediecentret 27 maj. Läs mer om seminariet här. På unt.se/kultur kan man ladda ner novellen i två varianter, dels en där jag har gjort anteckningar, dels en som är ren och redo för er själva att anteckna i (instruktioner exakt hur man gör finns att läsa där också). Jag har också skrivit en recension av novellen - den kan du läsa här. Kanske tycker du helt annorlunda? Var med, läs, tänk, tyck, diskutera.

En sista sak: på onsdag 15 maj, 17-19, är det releasemingel för Pelé, Kaká och jag på restaurang Niklas i Stockholm. Öppet för alla, kom gärna dit! Jag och Sara Gimbergsson är där, man får något att dricka och de 50 första gästerna får en bok.

/Anna


2013-05-12 | 0 kommentarer | Kommentera



Kul på Bokspindeln - nu väntar mästarmöte Pelé-Super-Stella!

Nu har det rullat i gång. Pelé, Kaká och jag finns som bok, och jag har gjort en premiärläsning på barnbokhandeln Bokspindeln i Stockholm. Var roligt, kändes som om texten låg rätt i munnen - men lite nervöst förstås. Publiken var väldigt ung, de flesta var nog runt tre år ungefär och jag var rädd att de skulle bli uttråkade ... Men de satt snällt och lyssnade (en rolig kommentar mitt i: är inte den här sagan slut snart? haha, nej, den höll på ett bra tag till ...) och tittade påSaras fantastiska bilder.

I morgon, måndag, har jag och Maria Frensborg gemensamt boksläppsframträdande på Uppsala stadsbibliotek. Maria har skrivit två jättefina, roliga och välfunna böcker om superhjälten Stål-Stella (med bilder av Ingrid Flygare) och det känns väldigt kul att göra detta tillsammans med henne. Cider och chokladpopcorn utlovas!

/Anna


2013-05-05 | 0 kommentarer | Kommentera



Nu finns Pelé, Kaká och jag - tack Arvid!

Wow, härligt, roligt och nervöst - nu finns Pelé, Kaká och jag på riktigt. Och den ser riktigt fin ut, Saras fantastiska bilder kommer till sin rätt i trycket. Och jag är förstås glad över att min son Arvids namn står med i slutet: tack Arvid Ehn, för fakta om fotbollsspelare. Utan hans kunskaper hade den här boken aldrig funnits. Han hjälpte mig med laguppställningar och positioner - och förstås med en lång rada poetiska namn, att bygga berättelsen kring. Så Arvid, ett verkligt stort tack till dig, min superstjärna, alla kategorier.
/Anna


2013-04-28 | 0 kommentarer | Kommentera



           Sida 2 av 5 sidor

            < 1 2 3 4 >  Last ›