Omtumlande: Leslie Kaplan!

Jag trodde det skulle bli intressant. Mötet med den franska författaren Leslie Kaplan i Göteborg.
Men det blev … omtumlande, fantastiskt, inspirerande.
Var ska jag börja?
Jag bläddrar och läser bland mina anteckningar, jag skrev massor den här gången, antecknade febrilt, skrivboken tog slut och jag fick klottra på pärmen.

Men bland annat det här kommer jag att bära med mig:

Kaplans syn på språk och litteratur som ett sätt att arbeta sig igenom en erfarenhet, att göra den verklig.
Och om att göra ”ett språng” – a jump – i sitt skrivande, att röra sig bort från att ”skriva om sitt liv”, och istället söka (som jag förstod henne) en konstnärlig form för erfarenheten som gör den mer öppen. Och att det nästan är en fysisk förnimmelse, när man känner att formen/rösten/den litterära gestaltningen lyfter erfarenheten till att bli något mer än enbart ”en berättelse om mig själv”, något mer än det man redan visste. Utan någon som överraskar. Som visar på världen som en komplex, vild, spännande och främmande plats. Inte på något som vi redan känner till. Hon återkom till det, till litteraturen och konsten som något som överraskar, som håller dig vaken, som sätter dig i gungning. Som vänder tillvaron upp och ner. Också för författaren själv.
Konstnärens uppgift att inte återupprepa. Utan att förändra, uppfinna, skapa nytt.

Kaplans strävan att skriva en erfarenhet. Inte att skriva OM en erfarenhet. Skillnaden är enorm. Hon vill inte beskriva en händelse, inte objektifiera sitt material. Utan hon vill skriva inifrån det, skildra ett tillstånd, en känsla. Ett fint exempel på det är den lyriska berättelsen Överflödet – fabriken, där hon inte skriver om sitt arbete på en fabrik, utan snarare bedriver en sorts poetisk undersökning av själva fabriken, som sådan (det låter kanske lite luddigt, inte minst när jag försöker förklara, men under de tre dagarna i Göteborg, förstod jag mer och mer av hennes resonemang, och kände hur det öppnades för mig). 

Kaplans gester och destinkta uttryck, en talarbegåvning. Säkert var det därför som jag lyssnade så, var övertygad om att jag bara måste lyssna, att jag inte fick missa något, även om jag inte exakt begrep.

Det här är förstås ingen rättvis återgivning av tre mycket intensiva dagar. Bara några intryck. Och nu är kursen Fabrik/Megaphone slut. Trist, inte minst för att jag har tyckt om att vara i Göteborg, och bo hos min fina kusin Ulla. Men ändå: nu ser jag fram emot att slänga mig in i skrivandet igen. Och att låta mig överraskas!

På bilden: Leslie Kaplan, i klassrummet på Valand i Göteborg.

Malin Backström

Shit vad spännande det låter, önskar jag varit med!

2012-01-24


Namn


E-mail


Kommentar