Sagostund - rätt för Pelé? Och var är papporna?

I Uppsala finns en fin liten barnbokhandel som heter Läslusen. Där var jag i lördags, och läste Pelé, Kaká och jag, och pratade om boken. Sagostund med efterföljande samtal var rubriken för arrangemanget. Tack Eija för fint fixande! Men lite grann börjar jag nu undra om just “sagostund” är rätt forum för boken. Sagostund, det låter som ett evenemang för mindre barn, tre, fyraåringar - och jag tror att det kan vara svårt för så små barn att ta till sig den här berättelsen, inte minst i en högläsningssituation när man inte kan stanna upp, bläddra tillbaka, prata om vad man ser och så vidare. Och barnen som är lite äldre har kanske ingen lust att gå på en sagostund, det låter lite för barnsligt. Och förresten, var är papporna? Vid de tillfällen då jag framträtt den senaste månaden har det varit försvinnande få män i publiken. Varför? Är bokläsning för barn en mammaangelägenhet? Tråkigt, i såfall. Eller är det just mig de inte vill lyssna på? Mycket möjligt. Men då undrar jag: hur når jag papporna? De fotbollsintresserade fäderna, som själva, precis som Olle, gjort långa listor på spelare en gång i tiden och som känner igen sig i hans sätt att hantera tillvaron? Någon som har tips och förslag? Jag fick rådet att sälja boken på Sirius hemmamatcher - kanske värt att prova?

/Anna

Fin skyltning på Läslusen (Drottninggatan 6, Uppsala):


Namn


E-mail


Kommentar